Nej, det är det ju inte. Skulle ju ha börjat lite tidigare. Snarare den 6 maj. Men kan såhär i efterhand konstatera att det inte går att börja blogga de närmsta dagarna efter en förlossning. Det var lite jobbigare än jag trodde. Eller, kanske ska man säga att det var lite mer kämpigt än jag trodde. Min bild såg annorlunda ut.
Såg framför mig när Charlotte i SATC födde sitt barn. För er som inte kommer ihåg eller har sett den scenen, så börjar allt när hon skäller ut Mr Big som körde en manlig variant av Runaway Bride när han och Carrie skulle gå till altaret. Hur som helst, Charlottes vatten går. Mr Big råkade ha sin limo med chaufför runt hörnet. Han kör henne till sjukhuset. När Carrie kommer dit för att gratulera (några timmar efter) sitter Charlotte nykammad, leendes i rena lakan och håller sin lilla Rose (eller Lily kanske bebisen hette) i famnen. Allt är fantastiskt.
I verkligheten visade det sig inte riktigt vara på det sättet. Jo, allt var fantastiskt efteråt. Men vidare fräsch var man inte. Och så smort som Charlottes förlossning verkade ha gått tror jag inte man kan genomgå. Eller är det jag som inte har kommit över det där stadiet än för att vilja föda nästa barn på naturlig väg?
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar